Lagringsenheter

Använda lagringsenheter för att dela filer

Företag som arbetar med stora filer har ofta problem med samarbete. På grund av filstorleksbegränsningar fungerar e-post bara för de minsta filerna och FTP kan vara komplicerat. Många team bestämmer sig till sist för att spara filer på USB-minnen, SD-kort eller externa hårddiskar, tar dem med sig till kollegorna och kopierar över filerna.

Detta är ett billigt sätt att dela filer, men det finns ingen funktionalitet för filsynkning eller versionshantering. Det kan även medföra vissa säkerhetsrisker om filerna inte raderas manuellt från enheten efter användning.

Bakgrund

Innan internet kom kunde man bara dela data genom att fysiskt flytta lagringsenheter från en dator till en annan. Det har hänt mycket sedan dess, men lagringsenheter används fortfarande en hel del i många branscher. Råvideofiler, högupplösta foton och stora databaser är några exempel på när ett USB-minne kan vara effektivare än att överföra filer via en nätverksanslutning.

Fördröjning jämfört med bandbredd

Nätverksanslutningar innebär alltid en balansgång mellan fördröjning och bandbredd. Fördröjning är den tid det tar för ett meddelande att komma fram till sitt mål, medan bandbredd handlar om hur mycket data som kan överföras under en viss tidsperiod. I allmänhet strävar nätverk efter mindre fördröjning och större bandbredd.

Om du till exempel messar någon från mobiltelefonen kommer meddelandet fram nästan på en gång. Detta är ett exempel på den relativt låga fördröjning som finns i mobilnät. Men försöker du skicka en högupplöst bild så tar det minst några sekunder att skicka den. Mobilnät har alltså liten bandbredd.

Lagringsenheter som fildelningslösning är något helt annat. De har hög fördröjning, men deras relativt stora bandbredd kompenserar det. Det tar till exempel tid att göra anteckningar och springa ner med dem till kollegan på våningen under (hög fördröjning), men om du använder en flyttbar hårddisk kan du överföra mycket information (stor bandbredd) i samma svep.